Den här meningen skulle kunna sammanfatta hur det fanns ett före i mitt liv som kvinna och mamma, men framför allt ett efter.
Varje kvinna är olika och närmar sig amningen på sitt eget sätt, genom att fundera över den i förväg eller låta saker komma till henne utan att föreställa sig något
Visst finns det kvinnor som säger rakt ut: ”För mig är amning en självklarhet, det finns inget att fundera över.” Men det gör det faktiskt… för även om man vill det av hela sin kraft och med all sin moderskärlek, hjälper naturen oss ibland inte.
Våra krafter sviker oss.
Jag var inte en av dem, och det står jag för. Det gör jag eftersom jag fortfarande är övertygad (och det är bara min åsikt) om att det var just genom att inte sätta någon press på mig själv ”i förväg” som jag lyckades med amningen, både då och under de nästan 16 månader som gått sedan dess.
Det finns inget ENDA bra råd att ge om hur man ska förbereda sig inför amningen.
Det kändes så tröstande och tryggt för mig att se att min man engagerade sig i frågan om amning. Alltid utan att sätta press på mig
Ni förstår, jag har en partner som förberedde sig på amningen (ganska ironiskt, kan ni tycka, när man vet att jag, den blivande mamman, inte ens visste om jag skulle amma! Haha!), och som läste mycket om ämnet.
Inte en enda gång sa han till mig: ”Aurélie, det är ju självklart att du kommer att amma.”
Tvärtom visste han att det bästa sättet att stötta mig och kanske få mig att överväga det och fundera i lugn och ro var att låta mig vara helt fri att välja.
Amning är något väldigt personligt. Man kan prata om det i förväg med den blivande pappan, sin mamma (även om hon inte ammade!), sina systrar, vänner, närstående, gynekolog,…
Amning ska inte vara resultatet av familjens eller samhällets påtryckningar.
I dag gör vi ofta saker av övertygelse, visst, men ibland också under tyngden av en föreställning (som vi tror är perfekt), en föreställning som ofta förmedlas via sociala medier, eller åtminstone genom det de väljer att visa oss.
Ja, det finns visserligen många konton med en varm och stödjande ton (tack och lov!), men en blivande mamma som känner sig lite vilsen och osäker kan känna sig hjälplös och otillräcklig inför bilder av den perfekta ammande mamman som vissa kan förmedla.
Det är du själv som vet när tiden är inne, men du kommer att behöva så mycket stöd som möjligt från dem du älskar, särskilt från personen du delar livet med.
Jag ville frigöra mig från det och följde under graviditeten bara i liten utsträckning konton och bloggar från ammande mammor.
Jag var mer upptagen av att få en lugn graviditet utan risker för vår kommande lilla tjej.
Jag gick på gravidyoga, vattengympa för gravida (LYCKAN i att flyta viktlös i vattnet när man har gått upp 20 kilo!), reiki, meditation, avslappning ... allt som kunde bidra till välmående och att släppa taget.
Jag och den blivande pappan utövade också haptonomi (jag ska ägna ett blogginlägg åt det), vilket gav oss både mycket lugn, känslor och väldigt fina stunder tillsammans, bara vi två och sedan vi tre.
Vår bebis välmående och hälsa var HÖGSTA prioritet.
Frågan om amning var mindre ”central” - men inte mindre viktig - eftersom den enligt mig skulle bli aktuell senare, när vår bebis var här.
Det hindrade oss inte från att förbereda oss i god tid genom att köpa det viktigaste för en ammande mamma: amningsinlägg, lugnande kräm för eventuella (de blev verkligen verklighet, så tack, lilla tub, för att du gjorde underverk!) såriga bröstvårtor, bröstvårtsskydd och amningsbehåar.
Tack vare det kunde vi säga: vi är redo.
Det ”lustiga” är att vi aldrig övervägde eller ens funderade på att köpa modersmjölksersättning ”för säkerhets skull”, som vissa säger.
När jag skriver det här inser jag att alla de små detaljerna egentligen var tecken som viskade till mig: ”Du är redo för det här, du vet det bara inte än.”
Min egen självklara känsla inför amningen kom med dig, Thelma.
När visste jag att jag skulle amma?
Och ja, i det ögonblick då allt var så intensivt att ingenting var rationellt, i ögonblicket då VI möttes. Då vi tre möttes.
Det är otroligt hur modersinstinkten, ja, den där berömda "grejen" som man inte kan sätta ord på, kan tämja en på en bråkdels sekund, utan att förändra en, utan att svika en, nej, bara för att den redan fanns där inom en och en liten varelse kom och gav den friheten att komma till uttryck. Jag är övertygad om att amningen är en del av det. Den finns där, gömd inom dig eller självklar som allt annat, och i samma sekund som din bebis ser på dig för första gången, när den söker ditt varma och tröstande bröst, då vet du.
När Thelma föddes (hon behövde lite hjälp av en tång, lilla älsklingen...), andades hon inte, så vi fick bara ha henne mot oss en bråkdels sekund för att välkomna henne och beundra henne, eftersom barnläkaren snabbt tog hand om henne, bara några centimeter från oss. Det gjorde att vi kunde prata med henne utan att ta blicken från henne, innan vi fick hålla henne i famnen.
Hennes pappa var hos henne för att lugna henne och säga att vi snart skulle få hålla varandra riktigt, riktigt tätt i famnen, alla tre.
Sedan kom ögonblicket då vi hörde hennes lilla skrik, det som befriar en och får en att tappa andan av den största lättnaden i livet.
Barnmorskan, medan gynekologen tog hand om mig (jag besparar er detaljerna ;-)...), ställde frågan, den där frågan: « Vill du att jag lägger Thelma till bröstet, vill du amma henne? ». Och ja, utan att ens tänka efter, utan att ens fråga mig själv « ska jag göra det eller inte? », svarade jag « Åh ja! ».
Inget var sig längre likt och jag älskade känslan av att ha låtit mig föras med, helt trygg och utan press
Och nu kan jag säga er att de 9 månaderna då jag egentligen inte tänkte så mycket på det gav plats åt det självklara i stunden: jag var gjord för att amma dig, Thelma, för att dela det här med dig.
Jag visste inte, men månader av ren kärlek skulle börja, med hud mot hud, mysiga amningsstunder, tröst när du var ledsen och stillande av minsta hunger, sent på kvällen eller tidigt på morgonen,…
Ja, jag visste inte det INNAN, men hur skulle jag kunna leva utan det nu? ...
#youandmilk #milkwithlove #allaitement #allaitementmaternel #breastfeeding #motherhood #révélation #allaiterlàoùleventnousporte #vêtementsallaitement #allaiter #allaitementandfamily #breastfeedingbrand #breastfeedingclothes
